Blomsterbloggen

Vårat uterum är snart klart, skillnaden mellan inne och ute suddas liksom ut, med dörrarna helt öppna får man känslan av att sitta både inne och ute samtidigt. Härligt.


 

Hösten kryper sakta men säkert fram, med dubbla känslor som följd. Vackra färger med hög och klar luft, men även viss bävan för vintern, snö och kyla.
Skördetiden är inne, tomater, gurka, svarta vinbär, morötter och rödbetor.
Mitt plommonträd, två år gammalt, har kommit med frukt i år, ett plommon!  


"Den som planterar ett träd planterar en förhoppning"
Lucy Larcom
i boken "Plant a Tree"

Nu är det "vetenskapligt" bevisat. Min ägandes Änglatrumpet, åtta år gammal, har fått för sig att den är en grönväxt.
Varför? Jo dom tre första åren blommade den som vanligt, men sen hände något, jag vet inte vad. Den slutade plötsligt blomma, år efter år hotade jag med att kasta den på komposten om den inte blommade. Det lönade inte. Den har överlistat mej, och upptäckt att jag inte kan kassera något som lever, för det gör den, av bilden att dömma.

Mina växters blomprakt avlöser varandra. Nyss stod Dillpionen och Rododendron i full blom, nu visar sig Dahliorna och Kaprifolen från sin vackra sida. Det är rent förunderligt, man slutar aldrig att bli fasionerad över vad naturen kan åstadkomma. Där står människan sig slätt, vill jag påstå.

Ynka 12 grader ute. Trädgårdsrundan gick undan idag.
Det nödvändiga,  men mindre roliga inomhusgörat blev av.

Vi skriver nu 3:e juli. Vädret är det eviga samtalsämnet, man kan inte klaga. Det växer så det knakar.
Vår hyresgäst i lilla dammen, paddan Dykaren, visar sig ibland
.           Dillpionen blommade i juni som aldrig förr  
Doftpionen har precis slagit ut, helt underbar.

Slutligen vill jag ge er något att tänka på:

Äger du tvenne
slantar, sa Li Ti
på en resa, köp då ett
bröd och en blomma.
Brödet är till för din
föda. Blomman du
köper betyder att livet 
är värt att leva.

av Harry Martinson
                                                                                            

Nu har vårsysslorna börjat på allvar. Blåsipporna blommar för fullt i skogsgläntan mellan grannen och oss. En helt underbar helg, krattat rensat i rabatter och legat i hammocken och snarkat. Kan det bli bättre?

Länge sen sist! En envis förkylning har satt stopp för lusten för umgänge med datorn.
Det har inte hänt så mycket i trädgården sen mitt senaste inlägg, mindre snö ljusare kvällar. Våren är seg i år.
Men skam den som ger sig! Har plockat ut lite saker ur växthuset, satt upp hyllor för mina plant, dom har växt på sig ganska bra, satt om några tomater i större krukor.
Kontoret är i det närmaste klart, blev nöjd med resultatet.
Mina marodörer har helt plötsligt försvunnit, fick en trolig förklaring av min svägerska som bor i backen ovaför oss. Det går nämligen ett lodjur och stryker runt knuten, hon hade sett den gående över kullen i rikning mot vårt hus. 

          



Nu är vi i slutet av mars månad. Frösådden varvas med målning av kontoret, det är mycket nu....
Mina första späda tomat - och gurkplant har tittat upp. Trots det kyliga vädret sprirar vårkänslan ändå fram, när man ser att det växer och gror. Mina marodörer blir bara mer och mer närgångna. Nu har dom snart smaskat i sej allt ätbart på mina ägor, nu är det grannens tur. Som en bekant lite illvilligt uttryckte sej: Det regnar på mina potäter och grannens hö.

Som vanligt på torsdagkvällar är det badhuset som gäller. Vi stretar på syrran och jag, Tyvärr får jag en påminnelse om min dåliga kondition varje gång. Men skam den som ger sig. Innan sommaren bör jag se resultat. Fyller på med promenader med Matilda, hon liksom matte, är i behov av bättre flås, och en krympande diafragma.

Äntligen har kylan gett med sig, nu väntar jag bara på dagsmäjan.
Matilda och jag gick en promenad idag, det var skönt.
Äntligen har jag bestämt vilka frösorter av gurka och tomater jag ska köpa. Önskelistan blir lång när jag studerar frökatalogen, tyvärr blir notan stor, så det blir till att prioritera och stryka. Det kanske är tur, utrymmet är ju begränsat för sålådor och krukor. Det brukar ändå sluta med vi blir trångbodda till och med på matbordet. Men vad gör man inte. Tur att jag har en tålmodig och förstående make, (han älskar att stå i växthuset och äta solvarma tomater från busken).

                                                                            

Så här ser mina enar ut, sen fem marodörer har härjat i min trädgård, inte ett barr kvar. Rådjuren är söta och fina varelser, men när dom gnager på mina växter,  aj aj där går gränsen.  
Min spontana reaktion är att dom helst ligger på tallriken som sadel. Ni får ursäkta mej alla vegetarianer och djuraktivister, det är bara så.

Nu snickras det för fullt på mitt hett efterlängtade "kontor". Det känns skönt att få ordning och reda på mina böcker och kontorsmaterial. Jag tänkte be en viss person (inget namn nämt) att hjälpa mej sortera böcker i rätt ordning på hyllorna, när den dan kommer.
Idag visar sig solen och temperaturen är nådig, nu börjar frötarmen att röra på sig. Fram med katalogerna. Härliga tider väntas framöver.

Vad tog växthuseffekten vägen, jag bara frågar. Den har inte drabbat oss i alla fall. När man tänker efter smalt inlandsisen för tiotusen år sedan, utan bilavgaser och fisande kor. Konstigt. Vad säger de så kallade experterna om det.

Inte bara vintern som är jobbig, tandläkaren är inte så kul heller. Blir svettig bara jag tänker på att om en timme sitter jag där........ Ett nödvändigt ont, ont, ont. Kom plötsligt på ännu ett ont, Lena Ph

Jag hatar kylan, finns det något vidrigare? Jag känner mej totalt instängd. Läser böcker så ögona blör. Målar panel till mitt datarum, och väntar på att få sitta på bron en solig morgon med kaffe och tidning, underbara tanke. Jag kan bara inte vara ensam om dessa funderingar.

Allt kan ju inte gå problemfritt, då undrar man ju vad som är fel.
För närvarande renoverar vi  mitt blivande kontor . Tycker jag är så duktig, plockar undan saker eftersom, men ack....
Det råkade bli kvar en spikbräda på golvet, med FEL sida upp. Naturligtvis klampade jag ner med hälen precis på spiken..... Jag vill inte i skrift ordagrant återge mitt uttryck, men kraftfullt blev det. Nåväl, haltade några dagar, nu springer jag bland bråtet igen. 
Så kan det gå närinte haspen är på, som man säger

Har börjat plocka fram mina pelargoner, de flesta tycks ha överlevt vintern, men ser lite medtagna ut.
Vår hund, Matilda, har fyllt fem år igår, tiden går